|
|
|||||
| ◄HOME | |||||
|
Reality, som bandet egentligen hette från början, bildades 1965. De första medlemmarna hämtades ur en rad andra band från trakten. Inspirationen kom från den vita bluesepoken som växt fram i England, med band som John Mayalls Bluesbreakers, Fleetwood Mac och Cream. Efterhand upptäcktes också de amerikanska originalen, som engelsmännen i stor utsträckning spelat covers av. 1969 ombildades bandet under namnet Reality Blues Band. Medlemmarna bestod då av: Tommy Erixon - gitarr/sång, Johnny Viktorsson - gitarr, Donald Jacobsson - bas och Sören Widmark - trummor. Bandet spelade under den här tiden mest i folkets hus och folkparker runt om i mellansverige. Ibland tillsammans med dåtidens ”storheter” som Hep Stars och Pugh Rogefeldt. En kortare turné i Norge hanns också med innan bandet upplöstes 1972, p.g.a. lumpen och studier.
Reality Blues Band på
Karlskoga Folkets Hus, 6 dec. 1969. Det skulle dröja 29 år innan bluesgubbarna kom tillbaka musikaliskt igen. 2001 träffades Tommy, Johnny, Donald och Sören av en slump på Karlskoga Bluesfestival. Spelsuget fanns där, instrumenten dammades av och det visade sig att de gamla takterna fanns kvar. Bandet medverkade med fem låtar på samlings-CD:n Frozen Music, Collection Vol. 1, 2003. Efter en tid återkom ytterligare en gammal Realitylirare, Larsa Källström, som övertog basen, och frigjorde därmed Donald för keyboard. Efter fyra besök i Studio R.E.C. i Kristinehamn under 2004 och 2005 blev den första egna CD:n : 29 Wasted Years, på Soundstation Records, äntligen klar. Det blev publiksuccé vid releasespelningen den 8 april 2006, på Red Brick i Karlskoga. Trots att musikpuben tog in närmare 200 bluesdiggare, köade lika många förgäves utanför för att komma in. Bluesgubbarna spelade och sålde skivor så svetten lackade. Idag är större delen av CD-upplagan slut.
Reality Blues Band på Red Brick, 8 april 2006.
Red Brick kunde bara ta emot hälften av bluesdiggarna. Att bluesmusik skapar ett livslångt beroende är uppenbart då medlemmarna, nu gravt medelålders, fortfarande njuter av att ”dra en tolva”. Frågan som ständigt mal i deras huvuden är: varför slutade de egentligen med musiken för att, i närmare tre decennier, ägna sig åt helt oväsentliga aktiviteter såsom jobb, karriär, idrott m.m.? Musikaliskt kan detta endast betecknas som … ”29 Wasted Years”…
Granviks hamnpub, Karlsborg.
|
|
||||